Hon kollade sig i spegeln. Det blonda, välkammade håret och dom isblå ledsna ögonen stirrade tomt tillbaka på henne. Och Sveriges fetaste kropp. Hon var tvungen att göra någonting åt det, så kunde man ju inte se ut. Det var ju skämmigt! Det var så hennes flesta tankar såg ut. Liksom flera andra tonårs flickor (som hon inte visste någonting om) hatade hon sin kropp. Hon var 13 år, och namnet hon bar var Sandra. Ett skämmigt namn, som hon brukade säga. Igentligen fanns det ingenting hon gillade med sig själv. Varken sin kroppsvikt, utseende, hår, ögon - inte ens näsan var ju fin på henne. Inte konstigt att alla kollade snett på henne. Hon väcktes ur sina tankar om hur man igentligen skulle gå ner i vikt, av att hennes mamma Clarietta ropade att det var mat. Mat! MAT! Någonting man blev tjock över. Igentligen var hon inte ett dugg hungrig, så hon bestämde sig för att inte äta så mycket. Sedan skulle hon försöka komma på ett bra sätt att komma ner i vikt. En i skolan hade kallat henne 'fetto' för några veckor
sedan,  sedan dess hade hon knappt ätit någonting. Men hennes mamma var noga med maten. "Ingen tom mage i detta hus!" brukade hon säga när Sandra inte ville äta. Sandra gick neråt och sprang på sina tre yngre bröder. Jacob & Jonathan, som var tvillingar på fem år och deras storasyster (hennes lillasyster) Madeleine, som var tio år. Nere vid matbordet såg hon sin styvfar, någonting som fick det att knytas rejält i magen. Men hon log falskt. Låtsades att allting var bra.
- Sätt er. Maten är... Oj, hej gumman, vad tyst du var! sa hennes mamma, Eva.
Eva sprang fram och pussade sin dotter på kinden.
- Jaja, mamma. Var inte så barnslig nu. sa hon iskallt.
Att mammor alltid skulle pussas som om man var ett år. Hon hade trots allt tre små att pussa och krama! Sandra satte sig vid den enda lediga platsen, vid sin styvfar, Mats. Mats var även far till hennes två yngre bröder. När hon såg att det var spagetti och köttfärssås suckade hon tungt. Det var visserligen hennes favorit mat, men nu skulle tvillingarna sitta och smaska på det, vid samma bord som henne. Och hennes praktiska lillasyster skulle sitta och skälla på dom, som om det var hon som var deras mamma! Sådant hade alltid retat Sandra, som var den lugnaste i familjen.
- Sandra, när börjar du imorgon? sa Mats, och kollade intresserat på Sandra.
- Då jag slutar.
- Och det är?
- Jag... vet inte. Kolla schemat. Jag kan det inte utantill. Du vet att vi får nya varje vecka, Mats.
- Varför kallar du honom aldrig för pappa?
Madeleine la sig i, som alltid. Någonting hon var bäst på. Sandra öppnae munnen för att be Madeleine vara tyst, då hon hörde Mats ryta till.
- Madde! Lägg dig inte i när vi talar!
- Men...
- Inga men! avbröt Mats, han log sedan och när middagen var klar tackade Sandra honom för det med Madeleina. Hon var verkligen för jobbig ibland. Sedan gav hon honom en kram och gick upp på sitt rum. Men i tankarna dunkad det att hon var tjock. Att hon skulle behöva gå ner i vikt annars skulle hon aldrig kunna sluta bli mobbad i skolan. Och det ville hon verkligen bli. Om hon bara kunde vara accepterad, få ha lite roligt med folk. Vara med i gänget.
- Alla vill bli skrattade med, men ingen mot. sa hon för sig själv.
Sedan tog hon upp sina marsvin, hon hade fem stycken. Alla var honor. Den ena satt själv, pågrund av burarnas lilla storlek, sedan satt dom andra fyra två och två. Men snart hade Mats byggt klart den enorma marsvinsburen, som skulle ta upp ett helt eget rum. Hon la ner bebismarsvinet, som satt själv, i sängen och tog ut två andra på golvet, medans hon slängde sig i datorstolen och tog upp den lilla i knät. Den gillade att ligga där på marsvinsbädden när hon satt vid datorn. Hon loggade in på Google och sökte på "Tips på att gå ner i vikt?" och fick direkt upp flera resultat. Det var ett forum om anorexia, som hon klickade bort. Hon tänkte ju inte... Jo vänta. På en hemsida stog det att bästa sättet var att motionera dagligen, helst en timme, om inte mera! Och att man skulle äta mindre portioner. Perfekt. Någonting hon behövde ju. Hennes ledsna ansiktsutryck blev gladare och hon skrev upp ett schema, efter skolschemat. Dom dagar hon började sent, skulle hon träna på morgonen innan skolan, och hade hon mycket i skolan en dag så skulle hon träna på morgonen istället. Istället för en timme, satte hon upp tre. Någonting hon blev stolt över!

En vecka senare hade hon börjat med sitt nya schema. Resultat hade kommit direkt. Genast var hon mycket mera mål medveten. Dessutom hade hon rasat ner i vikt. Men istället för promenader hade hennes mamma sett till att hon börjat i sporter. Handboll, ridning & promenader var det numera hon sysslade med. Och naturligtvis marsvinen, men dom kunde man ju inte ta ut nu på hösten. Det var lite tråkigt, tyckte Sandra.. Hon kollade ner på vågen och log. Istället för att väga 55 kg som hon gjort när hon började, vägde hon nu mera så lite som 50. Men än var hon inte klar, det var fortfarande mycket kvar. Hon ville ner några kilo till, magen växte ju mer och mer för varje dag som gick. Hon hade hittat några vägar att gå på promenad på. Varav två var bergspromenader på kanske 2 mil var. - Ibland gick hon båda dom, om hon orkade och hann. Och på idrotten var hon mycket mera aktiv. Godis och mat i allmänhet, hade hon nästan slutat med helt. Enda gången hon åt var om hennes föräldrar tvingade henne. Annars skippade hon så mycket hon kunde.

*Slut*

Nästa kapitel kommer antagligen på fredag och lördag. :)

Tycker ni då? ^^

Svara ärligt :)
/Wizy