Tjenare.

VAd har då hänt idag?
Jo, först vaknar jag elva och slappar, får veta att Katarina inte kommer förren vid två (14:00). Mycket riktigt kommer hon vid halv tre (14:30) och vi far iväg till hennes hus då hon trodde hon glömt en platta på, vilket hon som tur var inte gjort.

Sedan bar det av till klädkällaren, där var vi två timmar.

Jag prövade totalt 10 plagg! x'D

Sammanlagt där handlade jag:
- Två tröjor

- En kofta

- Strumpor (Sju par tror jag)...

- Ett Nagellack. Ljuuusrosa/vitt aktigt

Sedan bar det av till skoaffären där jag köpte:
-  Ett par stövlar.

Nice. Så jag kom iallafall hem med lite pryttlar! ;)

Och nagellacket ville jag liksom ha... (A)

Nästa sak jag vill köpa håller jag hemligt i bloggen. :)

Nu har jag dammat lite :p

Har dammat 3 hyllor då det var typ 4 cm damm, vid bokhyllan närmast mitt skrivbord. Sedan har jag även dammat 4 hyllor på min andra vita bokhylla och flyttat böckerna från trä bokhyllan till den vita närmast marsvinen. x)

Sedan har jag ju min gröna påse med småböcker, men dom orkar jag inte ta upp, det tar hela bokhyllan isåfall. x'D

Tjenare;)

Idag har det vart en.. mysig dag, eller om man ska säga livlig!Det börjar sju med att jag drömmar madrömmar *rysa*. Jag suklle precis dö då Nikita hoppar upp i sängen och väcker mig, jag skrek naturligtvis.
Sedan var det väl att man satt och läste tidningar och så i vardagsrummet, glodde tv. Sedan vid nio ungefär blev det ju frukost, sedan promenad med Nikita, förstås. Bara då gick vi 2000 steg, på sådär 20 minuter eller någonting. x) Therese & Jag är bäst på att motionera! haha :D

Sedan gick vi upp till min storasysters gamla skola där vi satte upp affisher på saker hon sålde. (fotvårdssaker). Påväg dit gick vi in i en syaffär där jag kom på den bra idén att jag skulle vilja ha en sådan tavla och sny fast coola knappar som nappar, bilar och hjärtan osv. Sådana roliga knappar. x'D Även lite pärlor. ^^
Vore lite kul med ett titthus och sedan sy massa detaljer i ett rum, eller ja - det blir iof bara ett oftast i ett titthus (litet iaf) och där ha en jätte liten tavla med en knapp fastsydd. ;) 

Direkt därifrån till en affär längre bort - och sedan hem till mormor, men hon var inte hemma ännu och vi pallade inet vänta 30 minuter på att hon kom så vi gick hem. Då går vi hem och då hade vi väl gått iallafall 10.000 steg den turen...

Sedan efter yttligare middag, promenad med voffs så abr det åt och storhandlade på Maxi. Där shoppade jag! :D
Två nagellack, ett rött glittrigt och ett mörk blått. Tyckte dom var snygga så. ;)

Även två böcker följde med mig hem, "Marley och jag"  (Författare: John Grogan).
Och sedan även "Svart som natten" (Författare: Ann Cleaves).

Så nu är jag iallafall stolt över ina fyra köp som mamma i och för sig betalade åt mig. x'D

Men jag har väl lite planer på att köpa lite till saker så fort jag får pengar av mamma. xD

Haha.

Som en dikt jag hittade någonstans i en affär i Värmland "Min man säger att han kommer lämna mig om jag inte slutar shoppa, Herregud vad jag kommer sakna honom!" xD HAHAHA :D.

Och imorgon blir det köpa skor, klädkällan och sådant :)
Hoppas jag hittar någonting!

Men nu ska jag se på Tv några timmar, sedan blir det väl sängen. Kanske hinner blogga lite mer innan.

//Wizy

b e s v i k e n .

fan.

b e s v i k e n .

fan.

Poesins sista rader i den slitna boken

Jag kommer aldrig kunna skriva som jag skrev då

Kommer aldrig fånga läsarnas blick

Få deras ögon att tåras av en djup text

Kommer inte hitta en rad som fängslar läsarna

Och får dom andlösa

Precis som jag gjorde förr

jag

har

tappat

det

fan, vill sudda allting jag skrivit

för jag skäms över det

över dessa skit raderna

jag

har

tappat

det

Vet fan inte hur jag ska reagera.

Ena dagen hatar du mig, andra dagen ska jag vara en kompis.

Ja, för det är sant.

Du startar ett gräl med att skriva att jag är mogen, att jag är trehundraå r gammal, men det är inte att dissa mig, det är att dissa dig själv. Men du spred istället runt att vi var ovänner, vad jag har fått höra? Och du öppnar käften, gång på gång emd dina kommentarer. Jag gör vad jag vill, ajg går dit jag vill, och mina polare gör desamma.

Det är inte svårt att förstå, okej?
Dom frågar mig varför jag lägger tid på dig, dom frågar varför jag inte bara låter dig vara, att du tar min tid. Och ja, det gör du. Men lägg dig inte i vart vi ska på rasterna, bry dig inte om våra liv. Skit i vad vi snackar om, vi bjuder inte in dig i annat än hatsamtal och gräl.
Du har rätt, vi är olika. Jag kan gå fram och smälla till dig. Men jag biter ihop. För innerst inne vet jag att du inte är värd mig. Jag vet mycket väl om att du är en idiot, inte värd mig eller mitt hat. Men jag kan inte låta det gå heller. Jag kan helt enkelt påstå att jag tror (Ja, jag TROR) att du är andledningen till att det som hände faktiskt hände.

Du har alltid sett mig, visst har du? För när klasserna möttes, kollade du snett, och jag var inte snällare än att göra det samma. När klasserna slogs samman, gick du och dina polare med dom jg inte vill umgås med.

Ja, jag pratar om mina gamla vänner. Dom som jag såg upp till en gång i tiden. Dom jag insåg att jag inte vill vara vän med. Vet ni varför? För ni är en drös falska människor. Helt jävla falska, är ni. (Några av er fina människor, men ingen tar Vire o deras plats!)

Och ni är sjukt härliga. Hur ni kan komma fram på skolgården och säga helt öppet "Fan vad grymma bilder du har på bilddagboken, Lollo!" Yes, jag är ju jag. Sedan går ni iväg, och jag har ingen lust att följa med. Nej nej, jag menar inte att ni alla är svin. Många av er är underbara personer jag någon gång i mitt liv lekt med. Som jag suttit hemma med och lirat dator, som jag sprungit runt och jagat när vi lekte jage. Men ni är inte precis dom jag vill springa runt med. För dom jag kan ringa tre på natten, stannar i mitt liv. så är det bara.

Dom som skrattade åt er, och gick till mig istället. Ni skakade bara på huvudet, sa att det är lika bra för att idioter behövde ni ju inte ha. (Ni sa det inte rakt ut, men era blickar och tystnande när vi kom avslöjade allt).

Jag ska låta saker vara gammalt, inte dra upp det förflutna. Vi lever i nuet. Idag är morgondagen igår.

Men jag kan inte annat än skratta. "Du fanns inte i sexan, helt enkelt. Vi pratade inte om dig, för du var inte närvarande. Du glömdes bort".

Jag glömdes inte bort. Visst vet ni det igentligen, innerst inne?
Men när jag öppet sa att jag höll på att ta livet av mig i sexan, trodde jag aldrig jag skulle få en förvånad kommentar.

För visst, du var med mobbad. (Du vände ju dom ryggen och gick itll oss och blev en i gänget på några minuter och sa spydigt att dom var för omogna för dig) Men jag trodde aldrig, Kevin, att du skulle bli förvånad över att jag mådde så dåligt. 

För om om ni andra tror att det var lätt för mig, eller det var väl det ni inte förstod. För jag såg minnsan hur din blick skönk mot marken, hru skammen visade att du inte var stolt över vad du gjort. hur du erkände vad du gjorde. (att du hatar det du gjort)

Om jag bad grabben som jag ringde i nätterna ställa sig på scenen, säga exakt vad ni gjorde mot mig, vad jag genomgick, skulle nog dom flesta bli förvånade. (för trots allt, jag vet inte hur många samtal han tog emot, alltid var det någonting)

För när jag frågade t.ex dig Tim, vad du tycket sa du rakt att du inte hade någon bild av mig. Att du bara sket totalt i mig.

Det kanske stämmer. Men jag mår illa av det. Jävligt illa.

Orden jag nyss skrev ner får mina ögon att tåras. Men jag ta rett djupt andetag, en klunk coca cola och snart är jag okej igen.

Ibland vill jag bara säga "Nej, era jävlar. NIf örstörde mitt liv! SÄg inte att jag inte fanns!"

Men vad får jag av det? Mer hat antagligen, och det är ju bara korkat. Det är korkat att öppna munnen, tiga är guld men prata är silver.

Men om jag vill ha silver då?

Faktum är dock, att makten har ni förlorat. Jag är den jag är, ingen annan. Och om du inte accepterar det är det också ditt problem att hanskas med, inte mitt. För vad du än tycker om mig, kommer jag alltid hata dig. :)

Nej, jag hatar dig inte ens. Jag ycker bara du är ett förbaskat irreterande kryp som är förjävla drygt. Alla gånger jag skrattat åt dig, det mäter faktiskt upp dom gånger jag vart arg på dig. Som en kille sa till mig "Om du dödar dina ovänner, vem ska du då hata?" Haha, jag ba "??????????? o.O" xD (fråga inte vad det har med ämnet att göra, det var bara någonting jag kom och tänka på xDD) 

Du gör mig glad. Okej?
Var och en av er, mina älskade. Ni gör mig lycklig. Vafan skulle jag göra utan er. <3 Ta inte dessa rader bara som ord, det är sanningen. Jag älskar er alla mest, var och en av er.
För dom sötnosar som övertalat mig att sova, även fast jag bara ville gråta, som peppa mig iväg till lektionerna även fast jag inte ville. För att ni stod ut med att jag inte orkade, att ni stöttade mig när jag inte längre pallade bry mig om mig själv. För alla gånger ni ringde mig, bara för att försäkra er om att jag inte var alldeles för trasig. 

Jag älskar er.
Men en speciell person har verkligen en plats i mitt hjärta, och jag hoppas du förstår det. För när alla sviker dig, tänker jag stanna kvar och när benen inte längre bär dig tänker jag bära dig hela vägen. Du är finast på denna jord, och du är min allra allra bästa vän. <3 Var och en av er.

Jag får höra mycket om att jag är stark som skriver ut vissa saker. Kanske är jag det, men jag gör det inte för er skull. Inte för att ni ska tycka synd om mig, utan bara för mig själv.Som jag läste i tidningen "Bloggare är dom som inte fått något sagt vid frukostbordet" xD

Jag har vänner, jag har familj.

- Tjejen som alltid tigit stilla som en porslins docka vissa ville ha i kras.

/Wizy

Den är 23:43, Patrik har loggat ut och alla på msn listan verkar lite halv slöa. ELler jag vet inte, om sanningen ska fram.

För några är upptagna, andra är ajg inte vän med - vi har bara varandra bara för att ha det(när blev det så viktigt?), någon är blockad, någon är inte vid datorn, några är på depp humör. Och så vidare.

Jag är allmänt trött, tror jag. Antagligen är jag så övertrött att jag inte märker det.

En kille addade mig på msn från en sida idag, han ville att jag skulle skriva en låt som han och en polare skulle rappa in. Ska jag skratta eller gråta? Men det vore jävligt mäktigt att skriva låtar till artister som Sofijah. Fast varför skulle jag vilja det?

Jag vill med göra musik. Jag ivll också se mitt namn överallt. Jag vill också höra låtarna pumpas ut från folks mobiler, jag vill också ha ett namn i branschen, jag vill också vara den som gör musiken som spränger era högtalare, jag vill också vara känd.

Inte fan blir man tacksam med åren heller. Jag spottar på dom jag inte gillar, men jag stör mig på folk som bara går och ler. Och jag stör mig på alla arga jävlar som inte har ett liv. Nej, barnen i Afrika dör men hela Sverige går under jorden för en svensk flicka.

Och nu var jag elak. Jätte elak. Jag menar, det är skämmigt att en flicka dör av en Svensk man, men att folk Afrika dör, då suckar vi och byter kanal, vänder bort blicken och skiter i dom som svälter ihjäl. För bara vi har det bra så kvittar det. Synd? Ja, men mest är det nog skämmigt.

/Wizy